What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 2 februari 2018

HELL'S BLOODY DEVILS (1970) USA, 92 minuter. Regi: Al Adamson.



Ytterst vaga kopplingar

♪"Båååårn to be utfyllnad i fiii-ii--ii-iiilm."♫

Nynazister härjar i Kalifornien och för att dra in kulor månglar de ut detsamma - i förfalskad variant. FBI-agenten Mark (John Gabriel) infiltrerar då maffian, som gör affärer med nazisterna, för att försöka komma åt de högkvalitativa tryckplåtarna nassarna använder. Samtidigt är den israeliska agenten Carol (Vicki Volante) ute efter en krigsförbrytare som gömmer sig bland nynazisterna.

"Oj, han har råkat ut för en olycka. Vi måste hjälpa honom!"

Ja som ni märker är det bågar, outlaws och gängbråk mest hela tiden...eller inte. Al Adamson bjuder oss nämligen på ett flagrant exempel av falsk marknadsföring då hela MC-grejen är en skitkrystad efterkonstruktion. Detta är egentligen en väldigt lökig agentfilm som skulle casha in på James Bond-vågen i slutet av 60-talet. Plötsligt blev biker-filmer da shit och man beslutade att ta sin lilla agentfilm "The Fakers" och paketera om den till en MC-rökare med nyinspelade scener där man kallade tillbaka aktrisen Vicki Volante för att länka resten av filmen till scenerna med MC-gänget. Vi kan väl säga som så att det funkar inte asbra.

Nej dumjävlar. Det var ett bakhåll.

Inte nog med ompaketeringen. Den här rullen har nog en av filmhistoriens sämsta (bästa?) produktplaceringar. Eftersom Adamson är en manisk konsument av coladrycker (Pepsi och Coca Cola) lär det väl dyka upp någon skylt någonstans vi glömde kolla efter men i en scen tar Mark, storfräsare som han är, med sin dejt till Kentucky Fried Chicken där de sitter och mumsar i sig ur en hink med kyckling. Som om det inte vore nog kliver självaste Colonel Sanders, som är matkedjans galjonsfigur, fram till dem när de sitter vi bordet, hälsar och stirrar på dem i sex sekunder innan han säger: "Ain't that the most wonderful chicken you ever ate?" Det blir tyst. Mark jämför typen som står vid bordet med en pappfigur i verklig storlek som står i bakgrunden och skrattar. Slut scen. Wow... Det finns en mycket märklig scen i en djuraffär också där John Carradine står och dividerar med Andrece-tvillingarna om fullkomligt irrelevanta saker. Fullkomligt malplacerad comic relief.

Så går det när man ska försöka vara medmänsklig. Då kommer knuttar med skitsnyggt fastsatta klubbmärken och spöar dig.

Ja, det här är en riktig löksoppa till film och trots några icke avsiktligt komiska ögonblick är det en ganska tråkig film. T o m den rätt coola titelsekvensen blir tråkig när den mot slutet börjar upprepa sig själv. Nej, den här filmen hade mått bättre av fler våldtäktssugna bikers med taskigt fastsatta klubbmärken på västarna.

BETYG: 2/7 Tråkig agentfilm maskerad som biker-rulle. Gäsp.

Sen häller de tjock tomatsås på dig.

Han är...nazist.

Hotellrummet har inbyggda lolitor i badrummet.

En hårdför kalifornisk khakinazist.

Ja vadå?? Brukar inte ni också hajla er hemmabio?

"Hell mitt surround-system från Yamaha med 6.1-ljud!"

Ni kanske minns Jack Starrett som den sympatiske polisen i "First Blood"?

Det gäller att vara subtil med produktplaceringen.

Varför ta med dejten till nån tråkig femstjärnig restaurang när du kan välja KFC?

Har du tur kommer självaste Översten fram och stirrar på dig.

Dejten bjuder även på sombrerotokerier! Allt käckt frejmat av en korg. Olé!

"Hallå? Ja det här är heta bukkake-linjen."

Den här pippin spelar tydligen en tukan i filmen.

Den här scenen BEHÖVER vara med...

MC-presidenten har fina scoutmärken på västen.

Men varför har han en naziarmbindel som höftskynke utanpå jeansen???

Alla ni "The Room"-entusiaster kan glädjas åt att den exakta repliken här lyder: "Oh, hi Mark!"

I film använder man sig ofta av tydliga färgpaletter. Se så fint damens röda dress matchar någon detalj i förgrunden.

Trailer

En slags musikalisk trailer med ledmotivet "Fakers".

Titelsekvensen.

Colonel Sanders berättar hur allt började och råkar samtidigt göra gigantisk reklam för Pepsi.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar