What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

tisdag 29 augusti 2017

TIME BARBARIANS (1990) USA, 96 minuter. Regi: Joseph John Barmettler.



En pudelbarbar i snow washed jeans

Kungen av pudelbarbarer.

Den onde Mandrak (Daniel Martine) våldtar och mördar barbarkungen Dorans (Deron McBee) drottning Lystra (Joann Ayers) och själ dessutom en magisk kristall hon har. Utom sig av sorg svär Doran att finna Mandrak och straffa honom. Det kan dock bli svårt då Mandrak har förflyttat sig genom tiden - till ett nutida Los Angeles.

En slags Gene Simmons/maorier-hybrid med päls-boots Manowar skulle döda för.

"Nutida Los Angeles" betyder sent 80-tal och det säger allt om vilket mansideal som rådde. Vår barbarkung är således en kroppsrakad muskelknutte med pudelfrilla som självklart även har slingor. När denne byter det heta höftskynket mot brallor är det givetvis tajta jeans uppdragna i grenen. Manligt så man hamnar i en slags semiextaskoma!

Unmasked.

Till er ändlösa förvåning är också skådespeleriet på porrfilmsnivå. För att den rätta porrskådiskänslan ska infinna sig har man även engagerat riktiga sådana och den yppiga Victoria Paris dyker upp i en viktig roll som badande och fnittrande barbarkvinna. Hon är ju luttrad då hon faktiskt spelat barbar i en riktig porrfilm.

Doran attackerar sin flickvän på skoj. Hon känner inte alls igen honom. För att han...har...mask.

Ja, det här är riktig lågbudgetdynga och det är lite småkul med det usla överspelet och den äckliga pudelperioden. Tyvärr har inte den här filmen mycket mer. Visst lite tuttar och inoljade muskler finns representerat men våldet är bland det lamaste man kan finna och miljöerna är supertrista. Dessutom är filmen nedlusad med äcklig tromamusik. Jo vi vet, Troma köpte upp rättigheterna när den redan var färdig men vi tycker ändå soundtracket låter som vilken usel C-Tromafilm som helst. Har de ett eget crap-arkiv? Och när vi ändå är inne på ljudet, mixen är hemsk på sina ställen då dialogen försvinner in i bakgrunden. Men men, man hör i alla fall vad folk säger.

BETYG: 3/7 Svag trea då den är lite kalkonrolig men mestadels är den seg.

Det ordnar sig ändå.

Den asexuelle barbaren Bartaga vill hellre umgås med Doran än att vänslas med denna ivriga tjej.

Mandrak - management by fear.

Victoria Paris har spelat barbar i annan slags film.

Viktig scen där barbartjejerna topless-busar i ån.

Mandrak i våldtäktstagen. Rena rama Bråvalla i skogen!

"Se här, asexuella Bartaga, detta är all gore du får se."

Pudeldoran gråter.

"Death to false metal!"

Vad händer här? Inoljad muskelpudel och en kille på knä framför med tungan ute..?

Ingrid Vold agerar övertygande.

Extasen över att ha en hand placerad på exakt rätt ställe.

Gängmedlem i Los Angeles.

Doran har kommit till LA för att utrota false metal. Ett styvt jobb.

Han kanske ska börja med sin frisyr...

Gick väl sådär med kampen mot false metal.

Kåmmpjutärs!

"Fuck you och era barbarmuskler! Jag jobbar inom broadcasting."

Filmen sammanfattad på under två minuter. Komplett med kvasi-shakespearsk dialog.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar