TARR BÉLA, I USED TO BE A FILMMAKER (2013) Frankrike, 85 minuter. Regi: Jean-Marc Lamoure.

Tarr rider iväg i solnedgången

Ungrarna har svårt att skaka av sig arvet från Vlad Tepes* tydligen...

Vi följer med på inspelningen av "Turinhästen" och därmed bevittnar vi skapandet av Béla Tarrs sista film.

Den glamorösa filmbranschen.

Dokumentärdags igen på Udda Film och denna gång hamnar vi långt från de typiska talking heads-varianterna som dominerar filmmarknaden. Istället bjuds vi på fluga-på-väggen-dokumentation, med undantag av ett fåtal korta intervjusituationer och dito voiceovers. Det är egentligen en lång making of eller bakom kulissernafilm och inte ett personligt porträtt, vilket titeln skulle kunna få en att tro.

Men resultatet blev en kul scen i filmen.

För oss som sett och fascinerats av "Turinhästen" är detta ett superintressant dokument över hantverket kring filmen och man upphör aldrig att förvånas över kontrasterna mellan fiktionen och verkligheten. Solsken och kortbyxor förvandlas till karg höststorm på vita duken. Vad Béla Tarr och hans team har skapat är ren filmmagi och det blir så mycket tydligare när man ser en dokumentär som denna.

Inget jävla tjafs med nån sketen liten handkamera här inte!

Vi gillar det här greppet med att tillåtas vara osynliga åskådare på inspelningsplatsen och bristen på namnskyltar i filmen förstärker denna känsla. Är man inte kalenderbitare med superkoll på vem som är vem får man efterhand lista ut vilka som figurerar i bild. Tarr känns rätt avslappnad i sin regissörsstil även om han svär värre än en gammal bondkusk (pun intended!) Trots sin konservativa inställning om en feodal hierarki på inspelningen låter han andra medlemmar i inspelningslaget komma till tals och han låter folk få göra sitt jobb.

BETYG: 5/7 Mycket sevärd dokumentär men vi rekommenderar att man ser den smått svårsmälta "Turinhästen" innan för bästa behållning.

"Let's do this motherfuckers!"

Episk scen blir till.

Miljövänligt värre med den flygande vindmaskinen.

Moviemaking! *Drops mic*

Resultatet.

Den klaustrofobiska lilla bondstugan visar sig vara rätt luftig.

Okej, helikoptern blev för dyr.

Trött häst.

Vi kan TOTALT identifiera oss med kompositören Mihály Vig.

It's like we have a twin!!!

😊

Att regissörer alltid ska få behöva stå ut med boskapens** nycker.

Det gör ont ända in i själen när vi ser dammolnet virvla in i elektroniken.***

Skådisar...

En helt klart mild tolkning av vad Tarr just sa. Hans språkbruk är bra mycket färgstarkare än så.

Ljussättning av episk potatisskalarscen.

I Tarrs diktatoriska filmfurstendöme får faktiskt en lågmäld A-fotograf komma till tals.

Vi älskar att soundtracket rullas i bakgrunden på inspelningsplatsen.

Dagsljuset får lite hjälp i stugan.

Se så glad han är Fred Kelemen när han får lattja med denna sexleksak till kamera.

Stämningen är inte fullt så dyster bakom kameran som framför.

Hästen får tuppjuck men ve den som vågar ropa "bryt".

Tarr instruerar medarbetare.

Nej det är inte en aktersnurra utan en kamera.

Lokal bonde filosoferar över filmkaraktärernas beteende.

Och slår huvudet på spiken!

Belá droppar micken.

Inledningen på filmen.

Hela filmen men med rysk text som skymmer den engelska. Det snackas dock en del engelska.

*Okej, en liten historielektion: Vlad III Dracula a.k.a. "Pålspetsaren" styrde sitt lilla terrordöme i Valakiet i nuvarande Rumänien, men tidigare vasallstat till Ungern. Han föddes i Transylvanien som då tillhörde Ungern så ungrarna anser att den blodtörstige fursten tillhör dem.

**Alfred Hitchcocks ord, inte våra...
***Särskilt när en av redaktionsmedlemmarna traumatiserats av att få betala tusentals kronor för att rensa en kamera fylld med sand från en blåsig strand på Lido.