What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 31 december 2017

WAITING FOR HARVEY: A BEGINNER'S GUIDE TO CANNES (2000) Storbritannien/Irland, 83 minuter. Regi: Stephen Walker.



Den som väntar på nåt gott...

Våra festivaldeltagare.

I den här dokumentären får vi följa fyra stycken bidrag och deras skapares öden i den prestigefyllda filmfestivalen i Cannes.

-

Till att börja med: Gott nytt år!

Nej, det är inte Harvey Keitel titeln syftar på... Bara att ha det namnet i en filmtitel är ju kontroversiellt i dessa #metoo-tider. Alla som spyr i munnen över maktmissbrukaren och serievåldtäktsmannen Harvey Weinsteins medverkan kan delvis lugnas då han är i den yttersta periferin och mer svävar över filmen som en symbol för den totala makten man måste krypa för i internationella filmsammanhang.

-

Nej, dokumentären fokuserar istället på de hungriga filmskaparna som försöker göra sig ett namn i Cannes. Det är en lättsam skildring med torr brittisk humor. Högst på stegen är fransmannen Erick Zonka som är på randen av ett stort genombrott och visas upp på röda mattan med champagnen strilande. Längst ned - nergrävda i marken under stegen - har vi ett par engelska clowner. Ja alltså, de är inte cirkusclowner eller något sådant utan bara ett par försupna oduglingar som kör sitt eget rejs. Gordon Mason och Eric Loyd heter de och om vi får vara en smula konspiratoriska känns de inplanterade för comic relief.  Ovanför dem på stegen hittar vi Mike Hakata som sliter häcken av sig med gerillamarknadsföring och slutligen den ettrige amerikanen James Merendino som vill få kontrakt av Weinstein genom att reta gallfeber på honom.

-

Kvalitén på den här våfflan känns rätt billig men tempot är bra och hans karaktärer är underhållande. Tråkigast är givetvis Zonka som blir så besvärad av alla intervjuer han måste genomlida och då till på köpet ha någon obetydlig dokumentärfilmare efter sig. Merendino är en enmansshow som har en käft av guld. Hakata är definitionen av att pissa i motvind då han är ett lysande exempel på att hårt arbete och envishet inte lönar sig. Mason och Loyd är ungefär lika dumma i huvudet som man själv var när man var konstant full i yngre år.

Hakata åker ståndsmässigt.

-SPOILER ALERT- Av de medverkande tycks Merendino ha klarat sig bäst. Ja, han har ju t o m överlevt självaste Weinstein! 😃 Hakata gjorde aldrig något mer. Zonka hade tydligen ett långt uppehåll efter succén och pajasarna från England gjorde ö h t aldrig en enda film.

BETYG: 4/7 Lättsam underhållning i dokumentärform. Har man den läggningen kan man även gotta sig åt var gode Harvey är idag. Karma motherfucker!

Vi tror de undvikit superklyschan med kaffefläckar genom att ha ölditon istället.

Zonka gillar den maskulina drycken champagne. Fransoser...

PR är bra att ha när man inte har en film.

Merendino i en passande kavaj. Vi kan upplysa er om att han nu har växt in i den, om man får döma av mer aktuella bilder.*

Merendino har blivit mutad av sin agent som var "död för honom" dagen innan.

Det mesta av marknadsföringsbudgeten gick till kritor.

Apropå marknadsföring. En missräkning med lagboken vänds till PR-kupp.

Att slänga upp sina ruttna tånaglar i nyllet på distributörer kanske kan vara ett bra säljknep?

Zonka med entourage har inte blivit upplysta i förväg om kameran som placerats i limon. Fransk indignation blir resultatet.

Hela filmen.

*James Merendino idag.



onsdag 27 december 2017

THE HOUSEWIFE SLASHER (2012) USA, 91 minuter. Regi: Cristopher Leto.



Så kan det gå när man...h-hhhooorar

Sexigt med kvinnligt toabesök.

En ung kvinna mördas i ett lugnt medelklassområde. Det visar sig att hon levt ett ganska promiskuöst liv och när de otrogna hemmafruarna i området börjar gå samma öde till mötes träder ett tydligt mönster fram.

Lovande mord.

Vi går på det äldsta tricket i boken när vi väljer denna film utifrån titeln. Hade vi väntat oss en toppfilm? Nej gudbevars! Däremot hade vi hoppats få se en standard-B-film fylld med lökiga mord och T&A. Lite sådant blev det ju trots allt men den här produktionen menar faktiskt allvar och försöker göra en spännande seriemördar-thriller. De misslyckas fatalt. LOL.

Hemmafruarna sitter och objektifierar män.

Det smartaste med filmen är att den inleds med en mordtillbakablick där den första kvinnan mördas. Här bjuds det på tuttar och ett brutalt mord (som är riktigt lökigt utfört) så att vi tittare ska vaggas in i tron att det kommer fortsätta i samma stil. Icke sa Niclas! Istället får vi avnjuta vad som bäst kan beskrivas som en billig studentfilm där det förvisso begås en del mord men dessa är helt oblodiga och våldet är skrattretande utfört. Det dröjer långt till slutet av filmen innan någon av de lösaktiga hemmafruarna släpper lös sina "tvillingar" i bild. Men räds icke! Under tiden får vi se prov på uselt skådespeleri och misslyckad regi. Vi får höra ljudet av klumpiga fingrar på en mikrofonbom. Den sköna Canon 600D-bilden adderar till billighetskänslan. Vi ska väl i ärlighetens namn säga att fotografen åtminstone gjorde ett hyfsat jobb. Självklart är det Kevin Macleod som står för större delen av soundtracket. Budgetfilmernas räddande ängel! Vi vet dock att av hans tusentals gratiskompositioner är de man valt här inte de bästa.

Alla "bra" filmer måste ha en wigga!

Detta är som ni förstår total dynga och när det inte är så mycket blod och nakenhet som man förväntar sig borde ju filmen inte ha något som helst värde, eller hur? Märkligt nog fann vi ändå den här våfflan lite småkul på sina ställen. Det roliga är förstås att filmskaparna verkligen har försökt göra en seriös film och misslyckats så fatalt. Det är verkligen OS i robotskådespeleri och manuset är förstås idiotiskt och klichéfyllt.

BETYG: 2/7 Det blir, trots bristen på önskad mängd tits & gore, ändå lite roligt när man försöker så hårt att vara seriös.

Lyckan när man får begå hor.

Självklart är en munkätande snut med.

The poolboy! Aw yehhh...

Ojdå, verkar som The Poolboy har en Ned Flanders-personlighet.

Ja, det är hemskt att se ett lik.

Det är...fruktansvärt!

Ja, kanske rent av fasansfullt.

Oh yeah! Har han fått syn på The Poolboy?

Å fan? You could've fooled us mister.

Sorgligt när man måste ha textanvisningar på väggarna för att vara en bra människa. Carpe diem muthafockaz!

En särdeles lyckad green screen!

Plötsligt är det en Lilla Fridolf-film.

Familjeporträttet med världens vitaste tänder.

Trailer som gör er sugna att se filmen.



söndag 24 december 2017

SANTA CLAWS (1996) USA, 83 minuter. Regi: John A. Russo.



X-mas stalkings

Men när ska ni lära er att...

Julen nalkas och Wayne (Grant Cramer), traumatiserad av en händelse i barndomen, går djupare in i sin besatthet med Raven (Debbie Rochon) som förutom att hon är hans granne även är firad erotisk skräckfilmsstjärna. Waynes besatthet övergår i handling när han bestämmer sig för att eliminera alla hinder mellan honom och Raven.

...barnen blir djupt traumatiserade av detta horeri?

Julhelg betyder extra usla filmer här på Udda Film. Detta beror mer på kvalitén av udda filmer med jultema än vår vilja att plöja igenom berg av avföring, men men det är vår neurotiska plikt att upplysa er om filmklapparna som ligger längst ner i Tomtens multna säck so here goes.

Finkalibrigt vapen det där.

Den här rullen får faktiskt de flesta andra julfilmer vi recenserat att framstå som riktigt hyfsade då detta är bland det fantasilösaste lågbudget-crap man kan tänka sig. Russo, som fallit långt sedan han lovande inledde sin karriär som medförfattare till superklassikern "Night of the Living Dead", sysslar tydligen mest med lågbudgetsnusk och skoj nuförtiden. Här verkar premissen vara att slänga ihop en story kring några scener där bimbos strippar. Frågan är om "Scream Queen Naked Christmas", som följer med på DVD:n, var själva huvudfilmen och Russo sedan var tvungen att slänga ihop något runt den. Det känns så då allt är så asdåligt och Cramers överspelande i rollen som Wayne verkar vara ett resultat av tristessen och hur man skiter i resultatet. Han är även med och vrålar fram överspelade kommentarer mellan strippscenerna i bonusfilmen.

Wow vilket härligt paket!

Det är tyvärr för lite fokus på tomtar och jul. Istället är det mer Waynes stalker-besatthet som hamnar i strålkastaren. Våldet är ultralamt med total brist på gore. I viss minimal mån kompenseras detta av Waynes idiotiska uppträdande som kan vara smått roande. Brudarna är astråkiga då detta är det pisstråkiga 90-talet med silikon och hitlerfittor*, så den frikostiga nakenheten är inte speciellt intressant. Denna "ljuva" tidsera bjuder då förstås även på horribelt soundtrack och ledmotivet "Scream Queen" som rullar titt som tätt är ett gräsligt exempel på ihopslängd film-metal med synthbas, redan då förlegade rockman-gitarrer och en brud som skorrar rösten för att låta "tuff". Hu!

BETYG: 2/7 Det är jul och vi känner oss generösa. Med möda kryper betyget upp på en svag tvåa bara för att vi fnissade till på några ställen.

"This is gonna be the best Christmas ever!" som Wayne faktiskt utropar.

En öm scen.

Kärlek är fint.

Tänk att det alltid ska sluta så här mellan fotograf och modell.

Wayne får ett litet spel.

Vi sympatiserar lite med honom då detta är exakt hur det ser ut när vissa redaktionsmedlemmar får tekniska problem.

Tjej med mjuk fetisch.

It's going down bitches!

Av jord är du kommen?

Fler mördare borde sträck upp armarna i luften och skratta dramatiskt.

Tomten kom med stora paket i år.

Om det inte skulle framgå att det inte är helt okej att droga barn så lägger Wayne till med en "sinister" min också.

Äntligen dyker den jävla tomten upp. Katten låtsas i vanlig ordning vara ointresserad.

Intressant konstnärligt grepp att dra upp färgmättnaden till en miljon.

Pappa fräschfrilla kommer hem och upptäcker de drogade barnen.

Under tiden...jobbar...mamma.

Nu så. På med den svartsprejade tomteutstyrseln.

Yes! Dramatiskt välmotiverat skratt.

Trailer

Den färgmättade tomten kommer på besök.

Debbie Rochons skådespeleri i filmen. Betänk då att hon är den mest talangfulla av de medverkande.

*Av uppenbara skäl benämnde vi den ansade behåringen på detta vis...