What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 13 november 2015

FURY (2014) USA, Kina & Storbritanninen, 135 minuter. Regi: David Ayer.



"Release the fucking..."

Krig är helvete och det bevisas av Satans närvaro i höger bildkant.

Slutet på kriget är nära men envisa tyskar, särskilt då SS, vägrar att ge upp. Wardaddy (Brad Pitt) är en ärrad veteran och bland de bästa stridsvagnsbefäl amerikanerna har vid liv. Därför får han och hans besättning oftast ansvaret att leda nya uppdrag. De har dock nu fått en gröngöling (Logan Lerman) med skrivbordsutbildning på halsen som snabbt behöver inse vad som krävs av honom.

Jon Berbthal, redo att döda lite zombier...öhh...tyskar.

Från en tvivelaktig krigsfilm (American Sniper (2014)) till en annan. Lugn, den här är inte på långa vägar lika pinsam som ovan nämnda men det säger å andra sidan inte så mycket. Återigen är det ett väldigt gott hantverk och skådespeleriet är bra. Det som felar är manuset.

Så jävla tråkigt att behöva städa upp i stridsvagnen.

Filmen fungerar faktiskt riktigt bra ända till slutbataljen. Visst, det är en hel del tvivelaktiga detaljer men det kan man ha överseende med i en krigsfilm. Det är t o m lite rörande när den känslige rookien Norman och den unga tyskan Emma (Alicia von Rittberg) möts på ett själsligt plan genom musiken. Vid nämnda slutbatalj går det dock helt överstyr. Här spolas all realism ner i toaletten och allt förvandlas till en superkorkad skjutfest.

Ta det lugnt gosse! Det är numera helt okej att vara "flaming"...

Det är återigen krigsporr och tappra amerikaner ger sina liv för att andra ska slippa och det förstås i Herrens namn. -SPOILER ALERT- Det roliga är att det inte framgår varför en sketen grusvägskorsning mitt på bonnlandet har någon strategisk betydelse. Skit samma! Brad Pitt & co. är redo att DÖ för den. De ska alla dö i en imobiliserad stridsvagn för denna korsning och det genom att möta en elitbataljon ur Waffen SS utrustade med panzerfaustar*. Dessa hundratals elitsoldater har dock inte vett att använda sina pansarbrytande vapen utan kastar sig hellre framför stridsvagnens fåtaliga kulsprutor. Spelet är dock över när en särdeles usel tysk krypskytt med flertalet skott tvingar ner Wardaddy i stridsvagnen igen varpå det inte dröjer länge innan hans SS-polare skickar ner ett par handgranater i dess lucka. Resultatet? Inte en skråma på Brad Pitts vackra lik. Ha ha ha!

BETYG: 5/7 Jösses vilket generöst humör vi är på och ger dessa ultrafåniga krigsfilmer så högt betyg. Vi blev i alla fall mäkta underhållna.

Nya Star Wars är redan här.

"Look at my family. Please kill me!" Eller..?

Magister Wardaddy tillämpar handgriplig (bokstavligt) pedagogik.

Lite Tom & Jerry över den farbrorn.

Det nya Sverige - om SD får bestämma.

Festa tills man stupar är en beprövad metod.

Brad har legat för länge i solariet igen.

Inte vad man vill se om man sitter i en Sherman.

Då kan det lätt sluta så här.

Dessa käcka SS-gossar som alltid ska marschera och sjunga. "Heili heilo heila..."

Waffen SS och Wehrmacht lyckades lägga nästan hela Europa under sig genom denna taktik...

Efter några timmar kommer någon på en lysande idé...

Un-American sniper.

Trailer

Tysk allsång.

*Detta pansarskott var en tysk innovation och ett engångsvapen man kunde ge sig på fiendetanks med.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar