What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 15 augusti 2013

WELCOME HOME SOLDIER BOYS (1971) USA, 87 minuter. Regi: Richard Compton.

 
 
Home is where the hate is

Americana.
 
Danny (Joe Don Baker) och hans tre kompisar har just avslutat sin tjänstgöring i Vietnam och väl hemma bestämmer de sig för att köpa en cadillac, köra tvärs över kontinenten och pröva lyckan som markägare i Kalifornien. Under resans gång svalnar deras optimism när de får allt annat än ett hjärtligt hjältevälkomnande och frustrationen börjar byggas upp.

Glada (och utvecklingsstörda) miner till en början.
 
Den som letar efter en sleazig och rå vietnamveteranfilm lär bli besviken då detta är ett ganska långsamt drama och en ganska långtråkig roadmovie. Vi rör oss genom ett agrart Amerika där våra till en början glada veteraner möter allt annat än respekt och förståelse. Till viss del är det mysigt med denna amerikanska 70-talslågbudget men mest är det bara segt, särskilt som dialogen p g a ljudkvalitén emellanåt är svår att uppfatta. Filmens klimax känns dock förlösande.

Packat och klart för en roadtrip!
 
Det är intressant hur den här filmen tolkas ur ett sådant antikrigsperspektiv när man ibland får känslan av det motsatta då vi sympatiserar med karaktärerna som blir så illa behandlade vid hemkomsten från en konflikt ingen förstår. Det är väl förvisso positivt att man kan läsa in så måmga olika saker i filmen. Dels ur ren antikrigssynvinkel, dels soldaternas besvikelse över hemkomsten och dels tanken om att man inte borde ifrågasätta dessa "hjätars" agerande i främmande land. Eller snarare, varför de placerats där överhuvudtaget. Vi på Udda Film kan tycka att man under denna tidsperiod i USA hade den hälsosammaste inställningen till krig man någonsin haft, relativt sett. D v s starkt kritisk och ifrågasättande. Även om detta tyvärr gick ut över veteraner som inte hade något annat val än att resa till främmande land och utkämpa ett meningslöst krig ingen begrep. Tyvärr har ju kräken som styr lärt sig av denna konflikt och strypt den objektiva mediabevakningen som väckte allmänhetens vrede, så nu har vi tagit ett par steg tillbaka och har istället en militärkultur där "hjältar" som kämpar för "frihet" ska hälsas av glatt flaggviftande patrioter. Det är så man kan spy...

BETYG: 2/7 Tyvärr är det här en rätt långtråkig rulle som efterhand släpar sig mot hyfsat klimax.

"Vad har du där soldier boy? Du verkar riktigt glad att se mig."

Skönt att vara hemma och grilla igen på den där supermysiga tomten.

Yep, Geoffrey Lewis har sköna saker att erbjuda.

Party like a rockstar.

Vad nu?
 
Scen ur filmen: US finest vs. used car salesman.
 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar