What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 11 januari 2013

REQUIEM FOR A VAMPIRE (1971) Frankrike, 83 minuter. Regi:Jean Rollin.

 
 
Buttericksvampyrer i sleaze-fest

Nyårsfesten har gått överstyr.
 
Rollinfestivalen fortsätter med en riktig klassiker. Lolitor på rymmen möter ett gäng vampyrer. Håll till godo.

Två unga tjejer (Marie-Pierre Castel & Mireille Dargent) flyr från en nyårsfest då de råkar ha ihjäl en av deltagarna. I sin jakt på ett gömställe hamnar de i ett gammalt slott. De märker snart att de inte är ensamma utan har råkat springa rakt i famnen på en vampyrförsamling.

Ojdå, "liket" ryckte till när "bensinen" hälldes på honom.
 
För oss som sett den sega och nedklippta gamla VHS-versionen kallad "Caged Virgins" är detta ett uppköp. Man lyckades nämligen i den versionen fucka upp de vackra färgerna som är något av filmens själ. Den versionen var bara seg och tråkig med en underhållande scen här och där. Trots att denna originalversion är 20 minuter längre känns den inte alls lika trist. Visst är det fortfarande segt med de alldeles för långa scenerna och det ofta soundtrack-lösa ljudspåret men filmen blommar ändå ut när man ser en restaurerad och färggrann version.

En märklig och överflödig scen om man inte har någon slags fetisch för sexiga flickor som blir levande begravda förstås.
 
Den här filmen känns väl inte lika bildpoetisk eller surrealistisk som den förra vi recenserade (http://uddafilm.blogspot.se/2013/01/the-nude-vampire-1970-frankrike-81.html) men har andra pajiga och erotiska kvalitéer istället. De två huvudpersonerna är härligt lolitasexiga och har givetvis en lesbisk vänskapsrelation. Marie-Pierre Castel känner vi ju igen som en av vampyrtvillingarna i ovan nämnda film. Pajigt bli det framför allt när vi får se vampyrernas tänder som ser ut som pappersproteser. Vidare har man svårt att förstå tjejernas fasa när de ställs öga mot öga med ett gäng flyghundar som då får representera arten fladdermöss. Dessa bedårande vegetarianer som endast kan framkalla ett "Aaawww". Dessa byts dock ut mot någon slags självhäftande buttericksvarianter när de suger blod ur någons kropp. De lama fejkvåldtäkterna vampyrförsamlingens herrar ägnar sig åt på de fastkedjade och nakna kvinnorna i slottet känns föga upprörande eller chockerande, särskilt inte när en av dem avslutas med att förövaren förvandlas till en ovan nämnd fladdermusattrapp som suger sig fast i offrets heligaste.

BETYG: 3/7 Vackert och skön sleaze-atmosfär men ofta väldigt utdraget och segt.

Varför så förfärade?

Aha! Fasansfulla flyghundar.

Plötsligt är vi i Bergsjön och hemma hos nekrofilkvinnan.

Imponerande rekvisita (och frisör).

Da O.G. vampyr flashar sina störtsköna fladdermusattrapper.

Cool och mysig krypta.

I rest my case.

En sån där filur igen.

Perfekt fångad känsla av när man blir väckt av nån idiot.

Mireille Dargent fnittrar till sig nya offer.

Kåt man börjar genast flirta på ett sexigt vis.

Hur mycket kan vänskapen tåla?
 
Trailer där ni kan njuta av "likets" dödsryckning när han får bensin på sig.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar