What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

måndag 8 augusti 2011

MADNESS (2010) Sverige, 93 minuter. Regi: Sonny Laguna, David Liljeblad & Tommy Wiklund.



Skräcksverige börjar vakna.

Ny svensk skräck tittar fram.

Två stycken cheerleader-brudar (Victoria Bloom & Yohanna Idha) ska på läger i Minnesota och stannar på sin resa till på en ödslig mack där de träffar på Oliver (Max Wallmo) och Chad (Andreas Vaehi) som råkat ut för biltrubbel. Tjejerna ger grabbarna lift men det dröjer inte länge förrän de attackeras av en mystisk redneck och kraschar med bilen. Snart är de jagade av en hel familj mystiska inavlade rednecks som till på köpet pratar svenska med varandra...

Härlig green screen! Nästan lite bilsimulator.

Sakta men säkert skakar Sverige av sig det ok filmcensuren slängde på våra filmaxlar under många år. Nu börjar vi se effekten av det i och med att vi i detta Stig Helmer- och Bergman-land nu också "får" producera lågbudgetskräck, eller ja - skräck överhuvudtaget. Det känns upplyftande att det numera görs seriösa försök till genreskräck och inte bara spoofar och studentfilmer. Alltså gillar jag den här filmen en smula trots att den egentligen inte är någon höjdare. Vi har sett bättre "Motorsågsmassakern"- och "Last House on the Left"-aktiga filmer förut och det är inte mycket (något?) som är originellt här. Just det faktumet behöver dock inte vara någon nackdel i sammanhanget men här känns det lite taffligt emellanåt. Att skådespelarna pratar med skön svensk brytning (och då killarna i synnerhet) är bara charmigt och att de emellanåt inte agerar bättre än du och jag är bara roligt. Rent tekniskt blandar man högt och lågt i den här filmen. Vissa sekvenser är rätt löjliga och då framför allt blodeffekterna som ser ut att vara gjorda med dold trädgårdsslang, medan man i andra imponerar med mycket bra kamerahantering och genomtänkta perspektiv. Den överexponerade looken i filmen fungerar fint i detta smutsiga redneck-sammanhang, likaså den lätta sepiatonen.

"Minnesota" är ju gammal svenskbygd, alltså betalar man med kronor och mäter i liter...

Manuset är inte heller någon höjdare och i vissa partier agerar karaktärerna mycket märkligt. Varför försöker inte ungdomarna fly när bilen är olåst t ex? Och varför avlossar en redneck ett skott i bilrutan innan han släpar ut sin fånge? Samir El Alaouis musik känns dock adekvat och håller en jämnare nivå än filmen i övrigt. Ett stort minus, när man trots allt rör sig i den här genren, är att den enda nakenheten vi fick se var en glimt av Max Wallmos röv. Inte ens ett par tuttar? Sverige har visst inte riktigt växt upp i skräckgenren än. Vad hände med den svenska synden?

BETYG: 3/7 Skönt att se redneck-våld i svensk tappning men vi har en bit kvar att vandra innan lågbudgetskräcken når imponerande nivåer.

 ...och har svensk skyltning av och priser på soppan. Kanske är det i närheten av den lilla amerikanska småstaden Karlstad (där jag faktiskt varit!)?

Lite stretching är att rekommendera när man stannar till på nån mack.

"Kyss mig då din tok!"

He-hello doooooggie!

Fräschve med snygg-makeup.

Bara män kan älska så.

Suh-weet!!! Pluspoäng för detta.



Här demonstrerar Andreas Vaehi hur man agerar med hela kroppen.


2 kommentarer:

  1. Bra försök,det ligger trots allt mycket arbete bakom även denna rulle.
    S.Kubrick

    SvaraRadera
  2. Yep! Kudos för det i detta skräckfilmens u-land.

    SvaraRadera