What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

måndag 6 juni 2011

TRUE GRIT (2010) USA, 110 minuter. Regi: Ethan & Joel Coen.



Mer karaktärsdrama än västern.

Lite underhållning för folket. En verklighet i västvärlden snart?

Unga Mattie Ross (Hailee steinfeld) är en väldigt bestämd ung dam, något hon får användning av då hon är fast besluten om att söka upp sin faders mördare och se till att han blir hängd. Till sin hjälp behöver hon en tuff och erfaren prisjägare och valet faller på den ärrade Rooster Cogburn (Jeff Bridges) som varit med förr. De är dock inte ensamma om att jaga mördaren då han även eftersöks av Texas Rangern LaBoeuf (Matt Damon) för brott i dennes hemstat. Även om alla tre är på samma sida blir läget en smula spänt då alla inte ha riktigt samma mål med expeditionen och det hjälper inte att de vuxna karlarna har att göra med en ytterst tuff liten 14-åring.

Steinfeld lillgamlar sig mot Bridges.

En film av bröderna Coen som blev nominerad för tio oscar måste väl vara en höjdare? Oscarsfaktorn är ju oroväckande direkt då det i grund och botten är ett Kalle Anka-pris men Coen-stämpeln på filmen borgar ju ändå för viss kvalité. Tyvärr måste jag stämpla den här filmen som en av Coen-brödernas icke-mästerverk. I min mening är brödernas filmer ganska ojämna då de går från mästerliga till mediokra om vartannat. Den här faller då alltså under den senare kategorin.

Bridges ryggar tillbaka i ren skräck.

Jeff Bridges är som vanligt mycket bra i sin roll som den slitne och nedsupne Cogburn och jo, Hailee Steinfeld är också duktig men trippar hela tiden på gränsen till äckligt lillgammal och även över denna stundtals. Matt Damon, som jag gillar, tycker jag däremot är ganska malplacé i rollen som LaBoeuf. Jag ser helt enklelt mer Damon än karaktären han spelar. Tyvärr får vi inte se så mycket av Josh Brolin som spelar mördaren Chaney då denna roll är ganska liten. Synd på en så duktig skådis.

Vem är det som sitter där och puffar på en holk iklädd finspångs-/Steven Seagal-jacka?

Den här filmen är långt ifrån så hårdkokt som titeln antyder, även om det förekommer en del brutalt våld. Istället handlar det mer om interaktionen karaktärerna emellan och då faller genast mitt intresse då det inte är speciellt spännande att se en väderbiten västerngubbe interagera med en lillgammal fjortis. (Fundera ut era ful gubbeskämt här!) Även kulmen på jakten är ganska platt i mina ögon även om filmens epilog har visst emotionellt värde. Nej, det här var en seg historia.

BETYG: 3/7 Ingen "Country for old men" här inte. Välgjord men seg historia med bra skådespel från Jeff Bridges.

Nämen  det är ju Matt Damon i en snygg musche.

Män blir bara sexigare med åldern.

Rooster praktiserar lite barnuppfostran. (Ja, titta noga...)

Är det fader Fouras som hänger där?

Fablernas värld?

Nejdå, bara en typisk bröderna Coen-karaktär. Skönt med lite sånt i en annars seg film.

Prinskorvar?

Rooster kollar om det ligger några chilenska gruvarbetare och sover.

Josh Brolin verkar ha fått lite solcancer.

"Nu har du fan lillgamlat dig för sista gången!!!"

Tuff träijler...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar