What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

tisdag 29 mars 2011

SLAUGHTER (1972) USA/Mexiko, 92 minuter. Regi: Jack Starrett.



Don't be jivin' with this baaad mutha!

Baaad mutha.

Slaughter (Jim Brown) är en tuffing med förflutet i Gröna Baskrarna och när hans far mördas för sitt samröre med maffian vill Slaughter ge igen. På sitt våldsamma hämndstråk haffas han dock av agenter från skattemyndigheterna som själva jagar de aktuella maffiamedlemmarna och Slaughter tvingas jobba för myndigheten för att undvika åtal. Men om "the man" tror sig ha tämjt en hårding av Slaughters mått tror de fel.

"The Man" försöker sätta sig på Slaughter. Det går ju inte begriper ni väl?

Vi serveras här typisk blaxploitation med en supercool huvudkaraktär som man inte trampar på. Givetvis stöter han på den ena rasisten efter den andra som får äta upp sina bigotta ord. Som grädden på moset -MINDRE SPOILER ALERT- får han givetvis den rasistiske skurkens vita brud i säng.

Omotiverad fisheye-vinkel.

Tyvärr måste jag säga att den här filmen inte levde upp till mina förväntningar. Senast jag recenserde en blaxploitation-film påpekade jag ju att genren sällan sviker, men den här rullen var faktiskt ingen höjdare. Trots ett coolt ledmotiv av Billy Preston, som bl a jobbat med The Beatles, en cool Jim Brown i huvudrollen och en Stella Stevens som duschade lyfte aldrig filmen. Delvis saknade jag väl den urbana miljön då historien utspelade sig i Sydamerika men det var något med stämningen i filmen som var lite småtråkigt. Något som var ytterst märkligt var att man ibland utan anledning slängde in fisheye-klipp mitt i en del action-scener. Detta tillförde ingenting till handlingen och var definitvt mer malplacé än coolt. Faktum är att jag vid första fisheye-klippet trodde att man såg bilder från en övervakningskamera eller liknande, men det visade sig snabbt vara ett felaktigt antagande. Rent allmänt kändes manuset ganska så svagt och då hjälpte det inte så mycket om vissa karaktärer var coola (eller nakna). Trots mitt gnäll är detta ändå en hyfsad actionfilm och det är ju trots allt blaxploitation så den får:

BETYG: 3/7 Svag för att vara blaxploitation men den har ju ändå en del coola genreelement så det räcker ju en bit.

Rip Torn som svartsjuk gangster.

Slaughter är en världsvan man. Always bet on black!

Jaså, det var därför gangstern var så sotis...

Nämen, igen!?

Tre mot en. Rättelse: Tre mot Slaughter!

Norman Alfe, till vänster, spelar italiensk maffiaboss. Syns det? "Eh...whassa comin-a-go?"

Priset för horeri.

Slaughter är stilig in i det sista.

"Jim Brown...is...Slaughter!"


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar