What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 21 november 2010

GRAPHIC SEXUAL HORROR (2009) USA/Sverige, 86 minuter. Regi: Barbara Bell & Anna Lorentzon.



Verkligheten är som vanligt värre än fiktionen.

Aha! I Karlstad finns det tydligen bondage-pervon!

 I den här dokumentären tar man en närmare titt på bondage-sajten Insex.com. Det här är, eller rättare sagt var*, ingen vanlig binda-upp-och-daska-sajt precis utan en riktigt rå och otäckt realistisk sextortyrsajt med visst perverst konstnärligt värde. Grundaren "pd" berättar om sin bakgrund och hur sajten kom till, samtidigt som modeller och anställda får komma till tals om sina roller i verksamheten och framför allt om sina tankar därikring.

En ung pd med en avslöjande accessoar i bältet.

 Det engelska ordet "disturbing" är väldigt passande när man kollar in den här dokumentären. Inte främst för de fantasifulla pervoakterna utan mer för de tragiska människoöden som anas bakom många av deltagarna. Ja, jag kommer här att totalt släppa lös min inre amatörpsykolog! Vissa av de medverkande har lyckats integrera sina barndomstrauman i sin sexualitet och kan t o m finna en slags ytlig eufori i förnedringen de utstår medan andra försöker bemästra sina demoner och försent upptäcker att de är på alldeles för djupt vatten. Några av modellerna vittnar om hur de vägrade använda sina säkerhetsfraser för att inte verka fega, för att inte förstöra inspelningen eller för att inte göra pd besviken. Dessutom stod massor av pengar på spel. Var man för "besvärlig" kunde man vara säker på att inte bli erbjuden fler jobb och därmed gå miste om tusentals dollar. Vi får t o m se en scen som spårar ur där en tjej av asiatiskt ursprung totalt förnedras framför kameran och tvingas in i ett spel hon inte alls gått med på. I det här fallet handlar det "bara" om örfilar, men detta var något hon på förhand sagt ifrån om och ändå får utstå. Scenen som sedan utspelas är djupt tragisk och gripande och jag nästan chockas** när jag senare på internet läser kommentarer från sajtmedlemmar som älskar dokumentären för hur positivt den framställer verksamheten. Eh okej!?!? I en annan scen berättar en kvinna om hur hon i praktiken blir våldtagen analt, vilket hon i nästa andetag bortförklarar med att hon i princip får skylla sig själv då hon vägrade yttra säkerhetsfrasen. Jisses! Deras, med all säkerhet, barndomstrauman då de blev våldtagna av någon de litade på, upprepas återigen och nu med en storpublik på internet. Ja, jag vågar faktiskt påstå att det är ganska gravt skadade människor som söker sig till sådan här verksamhet även om långt ifrån alla gör det.

Smink utsmetat av tårar är något som uppskattas av sajtens medlemmar.

 Men de "läskiga äcklen" som utför dessa dåd då? Ingen större skillnad där tycker jag. Även dessa människor är offer som agerar ut i vuxen ålder. pd berättar dessutom hur hans "sexualitet" vaknade till liv när han som barn bands fast av sin äldre kusin. När han inte ville leka längre och dessutom blev plågsamt kissnödig fann hon det lämpligt att låta honom vara fortsatt fastbunden, kittla honom och inte släppa honom lös förrän olyckan var skedd. Nu har då tydligen pd vänt detta (och förmodligen många andra) förnedrande övergrepp till en sexuell fetisch där HAN är i full kontroll av skeendet och kan ge igen. Människans hjärna har ganska märkliga sätt att hantera smärta, för visst blir det en smula ironiskt när en genusstuderande akademikerkvinna utsätter sig för förnedrande tortyr av en man? Vi vill desperat kontrollera våra öden och smärta och ibland blir det riktigt knasigt.

Tortyr är en väg till orgasm för vissa. Kollar du in det här Dick Cheney?

 En annan "disturbing" aspekt är hur de amerikanska myndigheterna, i brist på lagliga medel, går in och försöker stoppa verksamheten till alla pris och det genom att ge sig på tredjehandsaktörer såsom banker vilka tillhandahåller kreditkorten man betalar sitt sajtmedlemskap med. Man målar upp hotbilder där porrverksamheten finansierar terrorism bara för att man inte gillar vad som produceras. Ytterligare ett övergrepp. Denna gång från staten.

NEJ! Skyll inte på sköna gamla filmer nu bara för att pd råkar gilla dem.

Jag har lite svårt att ta ställning till den här filmen då den innehåller så mycket sjukt beteende samtidigt som jag själv tycks ha någon slags pervers nyfikenhet à la bilolyckafluktande när det gäller sådana här udda företeelser. Den är definitvt intressant samtidigt som den är väldigt deprimerande. Man har ett ytligt sett "objektivt" förhållningssätt där alla parter får komma till tals utan kommentarer från filmskaparna, men som vanligt i dessa fall säger man allt med vad man valt att plocka med. Jag ser detta som en ganska mörk bild av övergrepp och industrin, men även allmänt mänskligt beteende, som följer i dess kölvatten. Andra, om man får döma av kommentarer på nätet, har en betydligt positivare bild av vad som porträtteras men dessa avfärdar jag som sjuka i huvudet.

BETYG: 4/7 Ganska välgjord dokumentär med fascinerande och sjukt ämne men som just därigenom lämnar en bitter eftersmak.

Jaha förstås... Klart att det har spelats våldsamma TV-spel också. Låt bara "rätt" politiker kolla in den här dokumentären så har vi tung lobbyverksamhet mot våldspel och moralpanik i media.

pd inspireras mycket av bondage-konst. Här av favoritkonstnären Prichard (med reservation för namnet då jag inte är bekant med konstnären).

En akt sätter igång där en kvinna piffar upp sig på typiskt kvinnligt rituellt manér för att sedan bli fråntagen sin kvinnliga skönhet på grövsta sätt. pd följer nöjt skeendet i sin laptop samtidigt som en nyfiken tjej tittar ut genom väggen.

Ex-modellen "101" tillika pds f d flickvän berättar att hon under Insex-perioden var en mycket deprimerad människa. Det värsta är att hon såg friskare ut då...

Det här fanimej inte skönt! Då jag badat bastu och slängt mig i snön efteråt kan jag vittna om detta faktum. Tusentals norrlänningar och finnar dömer därmed ut mig som fjolla. Hmm, kan det vara så att DE är pervon..?

Fluktprov.

*Sajten är tydligen uppköpt av något holländskt företag.
**Jag är inte speciellt lättchockad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar