What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

onsdag 22 september 2010

STILLE NACHT (1969) Österrike, 6 minuter. Regi: Otto Mühl.



Julmys med Otto Mühl!

Naturistisk julefrid.

Den här filmen är helt enkelt ett kort litet dokument över en av Otto Mühls chockerande performances. En väldigt skakig handkamera följer det bisarra skeendet till tonerna av julklassikern "Stilla Natt", fast då givetvis på tyska. Mühl och en kvinna är nakna och går till sängs. Plötsligt släpas en levande gris in och slaktas varpå kvinnan, numera utlyft ur sängen, överöses med blod och inälvor. Mühl häller sedan mjöl (tror jag) på den geggiga kvinnan för att få till äkta snöig julstämning, klättrar sedan upp på en stege och urinerar på det levande verket.

Paret tar ett efter-sex-bloss i sängen, dock utan att ha haft sex innan.

Ja, det är lite svårtolkat då jag inte är speciellt bevandrad i Die Wiener Aktionismus* märkliga verksamhet och utan någon som helst bakgrundsinformation ter sig det här vidriga spektaklet endast som perverterat effektsökeri. Ja, det är sinnessjukt, men även sinnessjuka kan ha något intressant att säga ibland så det är ju lite synd att jag inte är mer påläst. Eftersom detta är totalt galet och uppseendeväckande blir det ju också kittlande och intressant ur en tågkraschsynvinkel. Det är dock ganska svårt att följa tokerierna dels p g a nämnda handkamera och dels p g a att kopian jag tittade på var en urusel flv-fil som var rena rama pixelmosaiken. Det hände några saker utöver de jag nämnde ovan som bl a  vad som ter sig vara en upprörd åskådare som rycker tag i Mühls mjölpåse men då själv snabbt dränks i ett mjölmoln. Just mjölpartiet är lite intressant då det faktiskt blir en rätt vacker installation då kvinna ligger där i sin sörja dock täckt av ett tunnt mjöltäcke. Nästan som en perverterad julkrubba. Kanske fanns det någon sådan tanke? Inte fan vet jag och detta påstående är väl lika upprörande som att tycka att svarta SS-uniformer är bland det stiligaste som finns! Tänk estetik nu era trångsynta stackare...

Ja, gissa själva vad det här är.

Det är nog bra att filmen är så kort. Det blir mer slagkraftigt då och chockeffekten blir större. Dessutom hinner man inte tröttna på äcklerierna, vilket annars skulle vara en uppenbar risk.

BETYG 3/7: Rent filmiskt är det skit. Det är perverterat och sjukt, men därmed också lite spännande.

Inte för att man är i närheten av att se vad jag menade i texten, men här har vi "julkrubban".

Indignerad åskådare får en Tony Montana-behandling!

*Konstkollektivet Mühl ingick i här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar