What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 12 augusti 2010

ROLLING THUNDER (1977) USA, 99 minuter. Regi: John Flynn.



Seg hämndhistoria.

Majoren välkomnas hem av familjen, men snart blir det andra bullar.

Major Charles Rane (William Devane) återvänder hem till Staterna efter en lång tid som krigsfånge i Nordvietnam. Vid en välkomstceremoni presenteras han med 2 225 silverpenningar, en för varje dag han satt fängslad, samt ytterligare en för välgång. Tyvärr lockar denna lilla rikedom till sig samvetslösa banditer, som bevittnat ceremonin på TV, och den redan av tortyrminnen plågade Rane överfalls och torteras av banditerna i sitt hem. Endast när Ranes fru och son dyker upp och hotas av skurkarna får de veta var silvret är gömt. Som tack skjuter de ner hela familjen och drar. Rane överlever dock och när han väl hämtat sig från de grova skadorna ger han sig ut på jakt efter hämnd.

Tommy Lee Jones med ett något slätare fejs än vanligt.

Det här verkade ju vara en riktigt cool film och när den rullade igång dök den mysiga gamla "American International"-loggan upp: en stämpel för cool film! Synd då att filmen var en sådan besvikelse. Det här var nämligen en riktigt seg historia som utspelade sig i en ganska färglös miljö - den bonnläppiga texasvischan. Jag kände inte ett dugg för den plågade Rane och Tommy Lee Jones karaktär Johnny Voden som var Ranes medfånge och kamrat upplevde jag som väldigt endimensionell och halvt utvecklingsstörd. Rane släpar även med sig en brud (Linda Haynes) på sitt äventyr och deras interaktion känns även den ganska krystad. Det verkar som om man ville göra en hämndfilm med lite mer substans en B-normen och då har man sannerligen misslyckats. Slutet på filmen är precis som vilken western-film som helst punkterat av en "jaha och?"-final. Synd att manuset var så trist när man trots allt hade tillgång till rätt bra skådisar. Nu är ju filmen inte helt usel då hantverket är schyst och det råder en hyfsat skön 70-talsstämning. Det blir även lite pang-pang på sina ställen och Ranes protes är ju fin. Problemet var väl i vanlig ordning att jag hade för högt ställda förväntningar.

BETYG: 3/7 Trist manus drar ner den här potentiellt coola filmen ordentligt. Det finns många hämndfilmer som är bättre än denna.

Stort spektakel som får ödesdigra konsekvenser.

Major Rane visar gärna och detaljerat hur det gick till i fångenskapen för sina bekanta.

Elakingar eldar på majoren. (Nä, betoningen är på "eldar" inte på "på"...)

Någon blir stigmatiserad.

Girls love guns!

Verkar som om Tommy Lee Jones älskar vapen ännu mer då han här ignorerar den nakna kvinnan för att istället leka med sitt gevär. NRA! NRA! NRA!


1 kommentar:

  1. Kan inte riktigt hålla med dig här, buddy. Visserligen finns det bättre hämdfilmer, men inom den här subgenren av hämdfilmer tycker jag Rolling Thunder är en av de bästa. För man kan väll inte bara klumpa ihop alla slags hämdfilmer i en stor boll där herrelösa samurajer, cowboys och fd. militärfångar alla räknas in. Så jag undrar helt enkelt, vilka andra vietnamveteran-goes-apeshit rullar är det som är bättre än Rolling Thunder? (First Blood går onämnd) - mvh. alex

    SvaraRadera