What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 5 mars 2010

MÄN KAN INTE VÅLDTAS (1978) Finland/Sverige, 94 minuter. Regi: Jörn Donner.



Rape and revenge blandat med nordisk ångest.

Wow! Kamera med blixt. Inte illa.

Ångesten fortsätter när man hugger tag i ytterligare en skandinavisk rulle, eller ja halvskandinavisk då det är en svenskfinsk samproduktion. Inte så underligt att Sverige har ett sådant ångestrykte i filmvärlden. I den här rullen följer vi Evas öden efter ett ödesdigert möte på "krogen". Citationstecknen kommer av att nämnda uteställe mer såg ut som en skollokal än en nattklubb/restaurang. Eva spelas av fattigmans-Liv Ullman: Anna Godenius (ja de är faktiskt ganska lika ur vissa vinklar) och gör ett ganska bra jobb.

En vänskaplig feministpuss.

Eva är en frånskild, medelålders bibliotikarie med en snart vuxen son. En kväll när hon fyller år beger hon sig med en arbetskamrat ut för att fira med lite god mat. På "krogen", som alltså ser ut som en skoldans, raggas hon upp av Martin Wester (Gösta Bredefeldt) och följer med honom hem. Hångel i soffan förbyts i sexuell agression när Martin plötsligt våldsamt kör upp handen under Evas kjol. Hon flyr ut på balkongen men Martin är nu inställd på sexuell autopilot och släpar in henne till soffan där han snabbt fullbordar den påtvingade könsakten. Eva är under hela akten förlamad av skräck och uppgivenhet. Efteråt förmår hon inte ens resa sig och lämna lägenheten, trots att Martin föraktfullt går och lägger sig och uppmanar henne att dunsta. Det dröjer ända till morgonen innan hon stapplar hemåt där hon bryter ihop i gråt och äckel.

Så är de, de jävla karlslokarna!

Eftersom Eva inser att Martin med stor sannolikhet kan undkomma straff då rättvisan har grova patriarkala drag, blir hon som besatt av tanken att vända denna rättvisa mot honom. En ex-älskare som är jurist förklarar nämligen att juridiskt sett kan en man inte våldtas. Eva börjar förfölja Martin och kartlägga hans vanor för att till slut slå till med en passande hämnd.

Vadå? Duger hon inte som hon är???

Den gamle kedjerökande författaren Donner kommer alltså här med en rejält feministisk smocka i 70-talets Sverige/Finland. Nu har jag ingen koll på hur framträdande han var i debatten då jag bara minns att han ofta syntes i media med en cigg i näven, men filmatiseringen av Märta Tikkanens roman är i alla fall klart feministisk med kvinnokaraktärer som både ryter till mot nedlåtande chefer (män förstås) och andra som påvisar ojämnställdheten genom att klaga på sin hemsituation där mannen måste sättas i främsta rummet. Jag vet inte hur den här filmen mottogs när den kom. Kanske hade den politiskt värde som debattinlägg? Den hade i alla fall inte mycket filmiskt värde i mina ögon. Budskapet är behjärtansvärt och skådespeleriet är riktigt bra men fy fan vad segt som historia. Inledningen är bra med den gråa bibliotikariemusen (stereotypvarning där...) som bejakar sin kvinnlighet genom att sminka upp sig ordentligt och i slutändan får betala ett ohyggligt pris för sin "lättsinnighet". Godenius gör mycket bra ifrån sig här vilket även Bredefeldt gör då han på ett bra sätt gestaltar äcklet som efter fullbordad akt skyller sina sexuella tillkortakommanden på den dåliga kvinnan och samtidigt försöker skyla över hela dådet med ett: "Kom inte och säg att du inte ville nu bara". Men när själva stalker-delen av filmen sätter igång blir det bara absurt och segt. Eva, iklädd peruk, förföljer Martin på ett väldigt uppenbart sätt och att det får fortgå genom hela filmen känns ganska löjligt. Att allt detta sedan leder upp till ett kort och tandlöst antiklimax gör ju inte saken bättre. Nej, det var riktigt synd efter den inledningen och potentialen att fullfölja denna utdelade feministsmocka.

BETYG: 2/7 Schyst inledning men sedan bara en lång transportsträcka mot ett tomt slut.

Slajmvarning extravaganza!

Sååå mysigt...

...men förbyts i terror.

Klart missnöjd våldtäktsman.

Bakfull?

En arg tjej som tydligen har tagit till sig budskapet i "He-Man".

Som ni ser har denna debatt pågått ett bra tag. Konstigt att den fortfarande existerar idag.

Evas ex. Måste ha varit den sköna combovern hon föll för.

Feministisk vänskaplig beröring.

Konstapeln ser tydligen inte det vi andra ser.

Eva stalkar omkring.

Vänta nu, är det inte kvinnor som drömmer om det???

Nej! Avslöja inte våra innersta hemligheter!!!

Eva känner sig stenhård med en Luger i näven och vem skulle inte göra det? Denna "förlängning" av kroppen kan ju göra vem som helst hård och stark...

Nämen för fan Eva, nu får du väl ändå ge dig...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar