What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 23 november 2017

GAS PUMP GIRLS (1979( USA, 86 minuter. Regi: Joel Bender.



Gasa braintrusten bakom denna...

Jomen det är ju en komedi förstår ni...

När June (Kirsten Baker) och hennes kompisar slutar highschool råder det ingen brist på saker att göra då hennes morbror Joe (Huntz Hall) insjuknar och hans bensinmack behöver hållas öppen innan den totalkursar. Den nya macken bredvid blomstrar och de ohederliga ägarna gör allt för att trycka ned Joes mack men June och hennes tjejkompisar kommer på en briljant affärsidé.

Hijinks på skolavslutningen.

Vad håller vi på med på Udda Film??? Tar oss an en komedi när vi vet hur pinsamt usla de flesta är i denna löjliga genre. Kan det vara så att löftet om T&A grumlade vårt omdöme? Nähe va..? Nåja, vi åkte därmed på en riktig minnesbeta.

Tjejerna lär varandra tjejvisdomar i omklädningsrummet.

Vi kan väl börja med att säga att storyn i den här rullen skulle förolämpa vilken 11-årings intelligens som helst. Karaktärerna måste vara det mest patetiska vi sett på bra länge. Vi har bland andra ett motorcykelgäng som heter "Vultures" (komplett med sitt eget 70-tals-gang sign där de sprider ut sina armar som vingar...). Dessa tre gossar ska då vara riktiga hårdingar med läderjackor och allt men när de muckar med macktjejernas pojkvänner (som är total-dorks) resulterar "skärmytslingen" i att de sprutar diverse motorvätskor i ansiktet på varandra och sen blir vänner. Det är mycket buskishumor som sker och oftast utan logik. Man lyckas även surfa på diskovågen och slänger in ett dansnummer på macken och som om inte det vore illa nog går man total musikal på oss tittare med ett sångnummer.

Kirsten Baker bryter ut i ett synnerligen omotiverat sångnummer.

Det viktigaste då - T&A? Självklart fullkomligt patetiskt. De kurvlösa flickorna visar mindre tuttar än i ett genomsnittsavsnitt av "Game of Thrones" och någon platt naken tösröv dyker nog aldrig upp. Vad finns då kvar i en film som denna? INGENTING!

BETYG: 1/7 Komedin visar sitt vedervärdiga nylle igen och blåser oss dessutom på en anständig mängd hud.

Tösernas superoriginella affärsidé.

Stenhårda Vultures dyker upp.

"Bråk" utbryter och motoroljan flödar.

Ultra-dork som ser ut att höra hemma i "Gänget och Jag" skrattar gott.

Den dyngtuffe MC-snubbens hämnd är förödande...

Disko utbryter.

Märkligt att den klart vackraste tjejen ska spela blyg panelhöna.

Är det fucking "Fame" eller? Ytterligare dansnummer.

Det "sköna" gänget i badkläder. Notera Vultures fräna utstyrslar.

De är utklädda till araber...😶

En teaser som t o m den är usel.

Kirsten Bakers sångnummer - för att ni behöver det.

Självklart får ni även njuta av det otäcka bråket mellan Vultures och dork-killarna.



tisdag 21 november 2017

LAST SCENE (1986) Frankrike/Kanada/USA, 29 minuter. Regi: Paul Verhoeven.



Pålle bryter sig in på amerikanska marknaden

Svettig sex med LaGena Hart.

Regissörsdebutanten Alex (Peter Coyote) är under press av sin producentpartner att slutföra en sleazig thriller i tid men han har problem med sin huvudaktris Leda (LaGena Hart). Eftersom hon främst engagerades p g a sitt utseende har hon svårt att leverera i de viktiga scenerna. Alex bestämmer sig för att ta till drastisk pedagogik.

Lite eftersex-Jack Daniels.

Udda Film ger sig tillbaka in i TV-världen med detta gamla avsnitt av HBO-serien "The Hitchhiker". Detta givetvis p g a att "Robocop"-regissören Verhoeven är ansvarig för episoden.

Stilettpervomördaren.

Visst känns det verkligen TV över denna produktion men Verhoeven har ändå lyckats klämma in en hel del känsla av sleazig europeisk thriller i den. Allt är väldigt 80-tal på ett skönt sätt med musik, frisyrer och LaGena Hart som är urtypen för en 80-talsfräsching. Vad Verhoeven däremot inte lyckats så bra med är att klämma fram lite schyst skådespeleri ur aktörerna. I början ryggar man nästan tillbaka med ett generat leende över hur dåligt och överspelat de levererar sina repliker. Man vänjer sig dock och när inga stora känsloyttringar ska gestaltas blir skådespeleriet en smula bättre.

Ren och skär fasa!

Mitt i alla mördar-stalker-klyschor är det ändå rätt underhållande med denna metahistoria där film och verklighet smälter ihop och Verhoeven skojar till det med branschen.

BETYG: 3/7 Klart godkänd episod där en europé lyckas ta med euro-känslan till denna transatlantiska produktion.

Typisk 80-talsredigering.

Fjärde väggen ryker.

Intensiv regi i bakgrunden.

Hands on-regi.

Blombudet ser bekant ut.

Titta! Där är han igen.

LOL på den naturliga reaktionen.

Ja, det är HELT otroligt hur tunn dörren är.

Spindelmannen to the rescue.

"Peter Cooyootee" som Arne Hegerfors skulle ha sagt.

LaGena Hart: 80-tals-babe!

Peter Coyote går på trendig klubb och möter bl a Spindelmannen.

Hela episoden.



söndag 19 november 2017

MARA (2013) Sverige/Danmark, 77 minuter. Regi: Åke Gustafsson, Fredrik Hedberg & Jacob Kondrup.



Still Jenny from da block

Typisk snutstation med svarta väggar.

Jenny (Angelica Jansson) sitter skärrad i ett polisförhör efter att ha blivit funnen nerblodad utanför sitt barndomshem. Hon berättar för polisen (P.O. Möller) om vad som hände kvällen innan när en fest i goda vänners lag slutade i ett blodbad.

Inte mycket gore i denna. Här dock ett knivhål.

Svensk/dansk lågbudgetskräck med modeller i rollerna. Kan det vara något? Nja, till att börja med får vi väl säga att Angelica Jansson inte levde upp till, eller kanske snarare ner till, våra förväntningar om en glamourmodell som gör skådespelar debut. Hon gjorde faktiskt ett ganska adekvat jobb. På andra sidan skalan hade vi exempelvis Martin Brandt som spelade Jacob på ett robotartat vis.

Bruttan tar fram falukorven... Lugna er nu! Det är inte som ni tror.

Filmen är tyvärr ingen höjdare då det inte är ett dugg spännande att se huvudkaraktären springa omkring, förvirrad över spökuppenbarelser, under längre perioder. Trots att det påstås att modellerna som engagerades var tvungna att gå med på minst någon lättklädd scen är det alldeles för lite av denna vara. En eloge dock för att man åtminstone slänger in lite av denna vara för att krydda tillställningen.

Efter dusten med falukorven måste man ta en obligatorisk dusch.

Man har dock gjort ett riktigt bra jobb med kamera, ljus och grading. En sketen liten canon-camcorder kan man tydligen få riktigt fina bilder ur om man vet hur man ska ljussätta och efterbearbeta materialet. Manuset är ganska lamt men vad som ser ut att gå mot en superklyscha får i alla fall en någorlunda schyst vändning i slutet. Vissa repliker är dock bortom klyschiga. Ljudet är riktigt bra men vissa musikval är super-B som exempelvis "partymusiken" som dels är crap och dels inte riktigt känns vara i diegesen.

"Tycker du inte det är...lite varmt här inne?"

Vi hade tyvärr större behållning av behind the scenes-filmen som är med på DVD:n. Klart gubbsjuk filmning av Allan Andersen som "råkar" fastna på diverse modellarslen och annat gött. Moraliskt klandervärda som vi är tycker vi detta är helt okej och vi uppskattar att nakenkvoten är betydlig högre i denna bakomfilm än i huvudvåfflan.

BETYG: 2/7 Vi var nära att höja till tre bara för "behind the scenes" men det är ju inte därför vi är här.

Skuggestalt som snabbt glider förbi kameran? Check!

Tjejer! Läs Udda Films trosskola.*

Här gäller det att vara på tårna!

Filmens märkligaste scen. Bakelittelefonen ringer och då måste Jenny SMYGA fram till den.

"V-va..? Är det nån som är naken bakom mig?"

Mamsens kolamissbruk börjar sätta sina spår.

En grammofon...

Död kille.

Död tjej.

Död telefon.

Dagens "I Spit on Your Grave"-ögonblick.

Trailer

*Så här är det. Trosan på bilden är typexemplet på ett estetisk haveri. Notera hur den raka skärningen totalt förgör kvinnans naturliga runda former istället för att, som så många andra plagg vill göra, förstärka dem. Vi kan garantera att damen ifråga har en betydligt ljuvare stuss än underbyxan får oss att tro. Hur kan man ha en push up-BH (förhöjning av byst) och sedan ett par trosor (rövslakt) som dessa?  Så! Nu kan ni gå ut och testa detta i praktiken. Lycka till! PS. Vi vill inte exkludera er killar som gillar att använda trosor. Testa ni med.



torsdag 16 november 2017

FACCIA DI SPIA (1975) Italien, 100 minuter. Regi: Giuseppe Ferrara.



Och det fortgår än idag...

Långt innan "Bananas" pekades här United Fruit Company ut som de arslen de är.

CIA:s tentakler slingrar över hela världen och överallt där man kan göra en vinst ser de till att styra händelseförloppet i kapitalistisk riktning.

Allen Dulles, CIA-chef tillika styrelseledamot i United Fruit Company.

Till att börja med, om än en dag försent, hajfajvar vi oss själva och blåser i partytutor för att i nästa sekund inse att ingen bryr sig om att vi fyller åtta år... Med sänkt blick gratulerar vi varandra stillsamt innan vi kastar oss över denna recension.

Yes, lite svårt att skriva en resumé över denna propagandadramatisering  när man inte har någon röd tråd att följa. Vad vi har är nämligen en väldigt fragmentarisk berättelse om CIA:s ondskefulla inflytande i framför allt tredje världen. Det är inte mondo eller dokumentär men man har slängt in en del dokumentära bilder. Vi kastas mellan Latinamerika och Europa och får dessutom små smakbitar av Sydostasien och Afrika.

"Lämna bara J&B:n på disken tack".

Eftersom vi inte har några karaktärer att följa blir det snabbt riktigt tråkigt och att CIA är imperialismens spjutspets nummer ett vet vi ju redan så engagemanget är lågt. Ställningstagandet i filmen når ibland riktigt pajiga nivåer som när Chiles president Allende presenteras som en supersnubbe som dör med k-pisten i hand när Pinochets trupper stormar presidentpalatset. För att cementera fascisternas uselhet får vi även se en av soldaterna gå fram och mosa Allendes ansikte med sin gevärskolv. Detta är ungefär samma "upplysningsnivå" man kan hitta på vietnamesiska krigsmuséer... Visst, vi sympatiserar med budskapet men pajiga överdrifter får det bara att dofta lök.

Claudio Camaso som Che Guevara.

Den 100 minuter långa tristessen bryts bara tillfälligt av de ökända tortyrscenerna som gjort denna film till något av den ohelig graal för samlare. Dessa går inte av för hackor och för tankarna till mondo-hitar som "Faces of Death" och liknande. Nu är det inte speciellt underhållande att se dessa då de bara slängts in som exploitation-element i en tråkig historia. Då är de vedervärdiga scenerna i "Man Behind the Sun"-filmerna mer i en kontext. Vi kan väl säga att myten om dessa scener är mer spännande än scenerna i sig - om man inte är extremt road av att se folk lida förstås. Då är det ju lite julafton. Nej, tacka vet vi sleazigare våld!

BETYG: 2/7 Skittråkig film med några grova tortyrscener. CIA frodas än idag så inte gjorde denna exploitation någon skillnad.

Nästan lika jobbigt som att bli pokad på Facebook.

Dokumentära bilder på den döde Che Guevara...

...blandas med mer exploativa bilder.

Träning inför OS i gymnastik.

Ett klassiskt rape face.

Ålar! Då vet ni vad klockan är slagen.

"Flame on!"

"#metoooooooooooo!!!"

Pinnen!

Salvador Allende var tydligen en riktigt kickass-president.

Med facit i handen...jovisst.

Trailer

Hela filmen på originalspråket. FascistTube blockade ju ett gammalt kollage vi gjorde till "Tortured Females" som självklart var harmlöst och kul men här är det tydligen lugnt att köra grova tortyrscener med sexuellt våld. Gotcha!

 UDDA FILM 8 ÅR!😻

Grattis till oss! 💓

ANSLUT ER TILL HYLLNINGS- OCH GRATULATIONSKÖREN GENOM ATT SÄTTA IN EN HALV MÅNADSLÖN ÅT OSS! KLICKA PÅ "DONATE"-KNAPPEN UPPE TILL HÖGER OCH LÅT DET REGNA. #tiggeri #crickets #tumbleweeds #WhyDoWeEvenTry