What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 18 februari 2018

THE SUPER COPS (1974) USA, 94 minuter. Regi: Gordon Parks.



Men de är inte Shaft

Verklighetens "Batman & Robin".

De nybakade snutarna David (Ron Leibman) och Robert (David Selby) har en del problem med disciplinen och förpassas därför till träskdistriktet 21 i Brooklyn. Detta avskräcker dock inte gossarna som fortsätter att avvika från sina trafikpolisuppgifter för att jaga det stora buset.

Oj, en sån odisciplin.

Baserad på en sann historia vi inte är bekanta med känns filmen ändå rätt verklighetsfrämmande med den käcka humoristiska ingångsvinkeln Parks bjuder på. Även om det inte är "Shaft", som Parks regisserade, finns det trots allt en skön hårdkokthet i de härliga 70-talsmiljöerna i New York. Detta räddar filmen då vi älskar detta smutsiga New York. Nu är väl TV-skådisarna Leibman och Selby kanske inte riktigt Kling & Klang men deras trovärdighet som poliser är ändå låg. De kommer undan det mesta trots sina respektlösa beteenden mot överordnade och märkliga initiativ mot buset utan uppbackning och de gör det med ett brett leende.

Det skitiga New York.

Det är så käckt att man blir lite förvånad när det börjar dyka upp svordomar i dialogen. Tyvärr stannar det vid det och grovt våld samt T&A uteblir, trots att strippklubbar frekventeras och man gör hembesök hos glädjeflickor. Ändå kan vi inte låta bli att småmysa åt springandet i sunkiga trapphus, på tak och skitiga gränder. Vi känner oss också hemma med de typecastade karaktärerna där Dan Frazer, som vi känner som Kojaks boss, även här är de uppnosiga snutarnas kapten. Även den ständige polischefen Pat Hingle dyker upp som - just precis...

BETYG: 3/7 Skön miljöfaktor gör att denna film klarar sig trots käck halvkomisk nivå.

"ACAAAAAAAAB!"

Det fina Brooklyn.

Käcka nykomlingar anmäler sig till tjänstgöring.

"Nej nej! Kojak är inte här."

De ridderliga pimparna rusar till horornas undsättning.

Två rika snubbar käkar sockerfrukost.

Han skiter'it.

Svarta amerikaner är inte mer nöjda med polisen idag.

En tjej med mysig lägenhet.

Humor...

Ron Liebman har lagt till med sin smygarmin.

Så reglementsvidrigt att inte bära reglementsenliga skor. Fast ett par Chuck T's är tidlöst ascoola.

Gossarna har förärats med egen graffiti.

ACAB: All Cops Are....Black?

Somliga bär upp ett plommonstop bättre än andra.

Självklart en språngjakt på tak.

Ja jo, ni hajar...

Denna Jerry Fielding-"video" får fungera som trailer.

Tillslag!



torsdag 15 februari 2018

THE HUMAN CENTIPEDE III (FINAL SEQUENCE) (2015) USA, 103 minuter. Regi: Tom Six.



The inhuman comedy piece

Fräschot Dieter skådespelar.

Bill Boss (Dieter Laser) driver ett helvetiskt fängelse ute i öknen och hans sadism vet inga gränser. Guvernören (Eric Roberts) är dock trött på de usla resultaten Boss uppvisar och hotar med att sparka honom. Boss assistent Dwight (Laurence R. Harvey) presenterar då en lösning som drastiskt kommer dra ner på kostnader och dessutom hålla fångarna i schack.

Laurence har lagt till med en klädsam mustasch.

Tom Six väljer att avsluta (hoppas vi innerligen!) denna filmserie med att göra självironisk buskishumor. Han recyclar Laser från Human Centipede (First Sequence) (2009) och Harvey från Human Centipede II (Full Sequence) (2011), refererar till dessa filmer i filmen genom att vifta med DVD:erna och visa filmerna i filmen samt även dyka upp själv i rullen som - sig själv. Det är väl kanske inte något större problem, om man gör det bra. Det gör inte Six. Det värsta är förstås det horribla buskisskådespeleriet. Laser spelar över så Stefan & Krister framstår som lågmälda. Han vrålar konstant i filmen och det tillsammans med hans mindre skojiga tyska brytning gör det ganska svårt att höra vad fanskapet säger. Även hans glosögda lilla partner och Eric Roberts är usla i sitt teaterrevykomiska spel.

En bild på Bree Olson.

Det enda som lyfter filmen från den allra uslaste nivån är de rätt skojiga våldssekvenserna. De är faktiskt rätt roliga. En del av dem. F d porraktrisen Bree Olson i rollen som den svettiga bimbosekreteraren är ju trevlig att vila ögonen på men den som förväntar sig att få se hennes ädlare delar kommer bli besviken. Istället bjuds vi på manliga arslen, pungkulor och penis (i munnen på en av skådisarna därtill).

BETYG: 2/7 Fördomen lever och frodas. "Humor" kan göra skit av vad som helst.

Skogstokig.

Dieter waterboardar på ett sätt som...

...skulle göra Dick Cheney avundsjuk.

Amerikas nerrökta svar på Johannes Brost.

Jo det är det.

"You are tearing me apaaaart, Tom Siiiiiix!"

O-face.

Sött no-swallow-face.

Inte helt vegetarisk rätt.

Jo Dieter, de där var ju trots allt bättre.

Hur man gör om sitt ansikte till ett rövhål.

Innovativ våldtäkt. #metoo

Det är sexigt.

"Var...la jag...de där.. papperen?"

"Åh! Här är de!"

Den ansvarige för detta spektakel.

Kolla! Onkel Kånkel.

Oj vad meta det är!

Tommy "Tiny" Lister i den ovanliga rollen som kåkfarare...

Robert LaSardo är inte heller ett dugg typecastad...

Birdemic? You WISH Tom Six!

Surprise, stomipåsen luktar as.

Geggigt värre.

Koma-rape? Check.

It's going down.

Nya tokerier på G.

Här lajvar de det klassiska spelet "Worm".

Trailer

Här har nån bemödat sig med att klippa ihop dryga 6 minuter av Dieters skrikande.